Så här beskrivs området i Eva Söderlinds ”Ur Sundbyberg, om hus och miljöer från bronsålder till nutid”
Det urgamla Spångalandet med sina breda, förr vattenfyllda dalar har erbjudit utkomst och bosättningsmöjligheter för människor i tusentals år. Här har man jagat och fiskat, brutit jorden, vallat boskapen, trampat upp stigar som blivit vägar, ordnat hamnplatser, anlagt vad, rest runstenar, byggt broar och värdshus, handlat, festat, offrat till både modergudinnan och små-knytt och generationer begravt sina döda.
Här har man jagat och fiskat, brutit jorden, vallat boskapen, trampat upp stigar som blivit vägar, ordnat hamnplatser, anlagt vad, rest runstenar, byggt broar och värdshus, handlat, festat, offrat till både modergudinnan och små-knytt och generationer begravt sina döda. Här har man bytt både gudatro och herrar, blivit utsatt för husaga, kämpat mot varg och löss, mött kungen på jaktturer och malt Järvafältets säd.
Under äldre stenåldern var vattennivån ungefär 50 meter högreän i dag.
Av Stockholms län var det endast de högsta partierna i Hanveden på Södertörn som stack upp ur havet. Dit paddlade en grupp människor från öarna i Kolmården för att fiska, jaga säl och samla ätliga växter. De bodde i enkla hyddor, lagade sin mat över öppen eld och tillverkade redskap på boplatsen.
Landskapet var kargt och liknade på många sätt dagens ytterskärgård. I norr skymtade fortfarande inlandsisen och ute på Ålandshav drev antagligen stora isberg omkring. Vid den tiden låg Ursviks högsta punkt fortfarande 10-20 meter under vattenytan. Trots den höga vattennivån har det hittats stenyxor i Kymlinge och Tornparken från den tiden. Forskarna kan inte dra någon annan slutsats än att yxorna måste ha tappats i vattnet från båtar som av en händelse kryssat över Ursvik. Under yngre stenåldern reste sig Ursvik skata ur vattnet och bestod till slut av två stora öar. Klimatet hade då skata gått över till något som liknar dagen Medlehavsklimat.
Under bronsåldern var Ursvik en landtunga mellan två havsvikar; norra Igelbäcken dalgång och Fröfjärden.
Fröfjärden var också det vattendrag som band samman Saltsjön med Mälaren via Brunnsviken. Landtungan bestod mest av skogsmark och sanka strandängar som inte gick att odla på. Området avgränsades av kuperad skogsmark, moränsluttningar och mindre berg.
I det fornminnesrika Kymlinge fanns en offerplats vid en skålgrops-sten (förmodligen Sveriges vackraste och mest väldokumenterade offersten). Stenen användes med all sannolikhet under bronsåldern för den tidens fruktbarhetskult. Stenen kom under senare århundraden att fortsätta spela en roll i folktron. Groparna kallas för älvkvarnar eftersom man trodde att älvorna malde sin säd där.
I början av järnåldern (500 år f. kr.) blev klimatet kallare och fuktigareför att sedan återigen förbättras kring Kristi födelse.
I och med förbättringen började jordbruket få betydelse i Stockholms-området. Vid den här tiden låg Ursvik i en vik. Områdets nivåer, geologi och topografi gjorde att området lämpade sig väl för jordbruk. I Ursvik har arkeologiska undersökningar visat att människor bott här sedan 200-tale
En boplats med flera stolphål, härdar och gropar har hittats väster om Oxenstiernas allé. Vid allén, på en så kallad ”åkerholme”, har flera gravar och boplats- lämningar hittats. Vid Flykesvägen har ett sextiotal gravhögar och stensättningar från den yngre järnåldern påträffats. Från samma tid härstammar också grunderna till de fyra långhus som hittades 1996 i södersluttningen vid motionsslingornas utgångspunkt. Än i dag är det inte ovanligt att villaägare gör fynd i trädgårdarna runtom i Ursvik. Under järnålderns senare del var gamla Enköpingsvägen, den enda och viktiga, vägen västerut till Dalarna och Norge.
Roligt att veta om Ursvik
Litla Utsvijk omtalas för första gången i skrift år 1347, då det nämns att en mindre utjord hade donerats till Storkyrkan. Under medeltiden fanns fyra större bosättningar inom nuvarande Sundbyberg: Råsta, Lilla Ursvik, Stora Ursvik och Kymlinge.
Länsarkitekten Gunnar Wetterling upprättade år 1938 en byggnadsplan som i stort fortfarande gäller. Ett villasamhälle byggdes upp. Än i dag domineras villastaden av 1940-talets kataloghus. Den kuperade terrängen bidrar till den livfulla och brokiga stadsbilden. I samhället bor i dag omkring 700 personer.